År 1932, som femåring, skickades Asta Bolin ensam, utan några anhöriga, från Tyskland till Sverige. Hon kände ingen i det nya landet, talade inte språket. Åttio år senare skriver hon ner sitt liv – från barnhemstillvaron i Berlin och Stockholm, verkligheten i en adoptivfamilj på Gotland, tiden på Dramatens elevskola och i teatervärlden, till livet som fri skribent. Hennes memoarer avslutas med ett brev till modern – en mor som aldrig fanns på riktigt.