Hur mår människan i nordisk prosa? Åsa Stenwalls essäbok Att jagvill nånting mer blottlägger mörka teman i den nya litteraturen, kontaktlöshet och förlorad livskontroll, olust och förlamning, fobier och en rationalitet som hotar att krackelera. Författaren vill inte se dessa tendenser enbart som ett litterärt modefenomen; de berättar något mycket viktigt om vår samtid.

Essäerna diskuterar hur livet här och nu gestaltas hos ett urval nordiska författare. Hans Gunnarssons, Johanna Nilssons och Jerker Virdborgs författarskap ägnas ingående analyser. Finlandssvenskarna Johanna Holmström och Kaj Korkea-aho, finska Miika Nousiainen, danska Naja Marie Aidt och norska Per Petterson och Hanne Ørstavik är ytterligare några av de författare som behandlas i boken.

Här avhandlas vad den nya svenska novellen kan tänkas berätta om ett Sverige i förändring, varför släktromanen blivit så populär i Danmark, vad det beror på att familjen är ett så hett tema i norsk prosa och hur vi kan se på dystopiska tendenser i den unga litteraturen. Det handlar inte om nationsgränser utan om företeelser som berör oss alla.