Om stenar kunde tala, vad skulle de då inte kunna berätta om historiska händelser och människoöden? Tjustbygden i nordöstra Småland är nu en blomstrande, grönskande bygd, med en levande, leende skärgård.

Bygden har också en lång spännande historia från en tid då hällristningar och runstenar med bilder och texter lät stenarna tala. Här finns från senare tid många byggnader, slott och herresäten som kan berätta historier om grymma grevar och hårda härskarinnor, historier som ibland är bakgrunden till de alla sägner och sagor som uppstått.

I källarvalven under Vinäs slott andas stenarna historia från Bo Jonsson Grips tid och om släkter som Lewenhaupt och Königsmarck. I valven under Stegeholms slottsruin i Västervik kan stenarna berätta historier från 1400-talet, men också ge eko åt Visfestivalens artister som sjunger i valven sen 50 år tillbaka. Från järnbrukens tid berättar slaggstenar om alla de invandrade vallonsläkter som satte Tjustbygdens järnbruk på kartan.

Traktens gods och gårdar har under senare tid varit hemvist för kända författare av skilda kategorier. Här har Ada Rydström berättat lokalhistoria, och Anna-Maria Roos använt miljön kring Blekhemsgodset som bakgrund till böckerna Sörgården och Önnemo.

På Odensviholm, där Gunnar Wennergren en gång sjöng sina Gluntar var Amelie Posse en ständig sommargäst och läste manus för sina kusiner om resor ute i Europa och sin anti-nazistiska verksamhet. Hennes gravsten skulle kunna berätta en hel del. Odensviholmsmiljön, där Åsa Frosterud Jägerhorn själv har vuxit upp, har alltid varit en bakgrund och inspirationskälla, såväl i hennes tidigare sju böcker som i denna.