I Göteborg finns en grund. Här har man arbetat med gestaltande musikforskning i decennier. Det har då handlat främst om en verksamhet i gränslandet mellan tolkning och historisk rekonstruktion av musikaliska kulturarv – barockorglar, operor, musikaliska tekniker och teknologier. Nu tar den här verksamheten flera steg i riktning mot en gestaltande forskning inriktad på kritik och utveckling av själva det samtida musikaliska fältet.

Och det är för att manifestera denna nya inriktning mot musikalisk forskning såsom konstnärligt utvecklingsarbete och konstnärlig praktik som vi har gjort Musikens plats. Det faktum att vi har bjudit in kritikern och essäisten Magnus Haglund att vara gästredaktör för numret talar om den centrala plats vi tillmäter både den avancerade musikaliska praktiken och de tvärkonstnärliga perspektiven i det nya forskningsbegrepp som växer fram.

Haglund har bjudit in ett nätverk av komponister och interpreter att skriva. De delar en ovanlig och kanske också motsägelsefull passion: en passion för reflektion, som de är utomordentligt bra på att gestalta, visa och problematisera i skrift. Resultatet har blivit något som ovanligt som en litterär forskningsrapport om musikaliska och litterära tillstånd och utvecklingsperspektiv.