Huvudpersonerna i Andrej Tarkovskijs Spegeln, Stalker och Nostalghia reciterar var och en Arsenij Tarkovskijs dikter. Under sin levnad framhöll regissören Tarkovskij (1932-1986) vid flera tillfällen poeten Tarkovskij (1907-1989) som den störste då levande ryske diktaren, och omsatte återkommande stoff från faderns verk i sina filmer.

En klase syrener erbjuder en provkarta på hur detta band kan se ut, hur de konstnärliga motiven återkommer mellan två generationer Tarkovskij. Men framför allt är det diktsamling med tidlösa värden som förtjänar att läsas helt i egen rätt.

I reviderad översättning och med förord av Per-Arne Bodin och med efterord av Sofia Norlin.