Detta är historien om en by, ett landskap och en tid, men framför allt berättelsen om den unge Hermann Steputat som föds samma dag rikspresident Hindenburg, Ostpreussens hjälte, dör. Skildringen av kriget ur barnets perspektiv skapar nya dimensioner och distans till krigets fasor. Men Jokehnen är också en påminnelse om Ostpreussens kärva skönhet, en doft av dess jord och mylla, om sommarkvällar på landet, om böljande sädesfält och vajande höskrindor. När kriget i sitt sista år rullar över Jokehnen förvandlas en idyll till ruiner. Detta är den lilla människans upplevelse av kriget och sällan har denna tid skildrats lika intensivt och bestört, lika objektivt och osentimentalt som här.