Arne Johnssons nya diktsamling Bäras utan namn till natt till morgon berättar bland annat om minnets, glömskans, drömmens och den intensiva verklighetsupplevelsens sätt att samtidigt ta plats i livet. Här finns flera genomgående rörelser i tiden och rummet, från barnets liv i en liten by till den vuxnes intryck av den fantastik och rikedom vistelser i stora städer innebär. Människor, djur, byggnader, landskap, mångfalden av rörelser, ljud, syner tar sig in i drömmar och böcker och blir gestaltningens grundstenar.

I Bäras utan namn till natt till morgon brinner ständiga lågor, från små eldar vid någon vägkant till dem vi förnimmer i hjärta och tal. Vad man ser, vad kropp och sinnen färdas genom det må vara Indien, USA, Europa, ett bostadsområde eller en skogsmark i Lindesberg, en gränd i Dhaka bildar den mosaik mot vilken ett liv avtecknar sig. Boken är också en kärleksdikt.