Det diskuteras ibland om framtiden blivit mer eller mindre oväntad , dvs. om det blivit lättare eller svårare att förutse den än det var förr. En mängd faktorer påverkar förutsägbarheten. Vi har mer information idag både om den rådande situationen och om trender av olika slag vilket borde göra våra prognoser säkrare men vi lever också i en värld av mer komplicerade samspel och ömsesidiga beroenden, och som alla systemanalytiker vet är det i gränsnitten mellan subsystem som stabiliteten är sämst. En annan faktor är tiden. Utvecklingen, inte minst den teknologiska, är snabbare än den var och dagens fler konsumtionsbenägna människor ut­övar ett större tryck på miljö och naturresurser än våra förfäder gjorde. När Mesopotamiens bevattnade men inte dränerade sädesfält blev saltare och saltare, och slutligen förvandlades till ofruktbara öknar, tog utvecklingen så lång tid att ingen generation såg någon dramatisk förändring mellan barn- och ålderdomens landskap. Ingen blev förvånad och med stor sannolikhet talade ingen om något oväntat trots att utvecklingen i ett längre tidsperspektiv var både oförutsedd och oförstådd. Dagens omvälvande men långsamma förändringar, dit klimatförändringar kan höra, projiceras fram på dataskärmar och filmdukar och blir upplevda hot och verkligheter redan innan forskarna med säkerhet kan säga att de inträffat. Inom ett helt annat område kan sägas att romarrikets fall tog hundratalet år medan Sovjetimperiets gick på några månader. Cyniker bland filosofer och författare hävdar ibland att framtiden aldrig blir så som vi föreställt oss och att framtiden således alltid är oväntad. Inte ens det skulle vi dock kunna veta om vi inte tog oss tid att fundera över den och studera den. Det är vad denna bok gör.