Varifrån kommer stjärnorna och stjärnbildernas namn?
Några är nordiska, t.ex. Karlavagnen, några är latin, t.ex. Capella, andra är arabiska, t.ex. Vega. Bra många är grekiska. Många stjärnbilder med grekiska namn har samtidigt namn efter grekiska gudar och gudinnor. Den grekiska gudasagan utspelar sig på natte. Alla stjärnor utom Polstjärnan rör sig. De kommer upp ur horisonten. De rör sig runt himlavalvet och försvinner ner i horisonten igen. Allt detta är skenbart.
I verkligheten ligger stjärnorna fast på himlen. Det är jorden som snurrar. Planeterna snurrar också. De lever sitt eget liv. Deras rörelser över natthimlen är mera svårförutsägbara.
För att hålla rätt på stjärnornas och planeternas inbördes rörelser använde forntidens skalder ordstäv och poesi.
Aratos från Soloi var en grekisk skald. Han levde ca 315-245 f.Kr. I den astronomiska lärdomsdikten Fainomena sammanväver Aratos stjärnornas skenbara rörelser med väderspådomar och berättelser om gudarna. Den ena mer fantastisk än den andra. Aratos är den första skald, såvitt man vet, som namnger stjärnor efter gudar.
A outgrundlig anledning är inte Fainomena tidigare översatt till svenska. Nu är det dock gjort!