År 1784 prisbelönades Antoine Rivarol av den kungliga preussiska akademien i Berlin för en skrift med titeln "Tal om det franska språkets allmänna användning". I den argumenterar han för att franska är det språk som bäst förtjänar vara det bildade Europas lingua franca. Han presenterar det som han uppfattar som en historisk nödvändighet, ger förment rationella och objektivt giltiga skäl för denna utveckling. Franskan härskar inte endast på grund av sin klarhet, som Rivarol anser vara dess främsta dygd, utan också för att det är den mest lysande litteraturens språk. Talet har genom sin otidsenlighet vunnit en evig prägel och kan idag både läsas som ett intressant idéhistoriskt dokument och utgöra en påminnelse om att inget språk för evigt dominerar de andra. 

För första gången finns denna klassiska text i svensk översättning av professor Stig Strömholm som också skrivit ett rikt förord och kommenterat texten.