I vissa länder som Sverige, Storbritannien och Nederländerna har avregleringen av järnvägsverksamheten, som traditionellt utförts av nationella monopol, lett till en ökande organisatorisk separation av olika delar av järnvägssystemet. I stället för nationellt monopol kännetecknas branschen alltmer av konkurrerande och samverkande företag som är verksamma i olika delar av värdekedjan. Dessa företag får en allt självständigare ställning i förhållande till infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag och utvecklar specialistkompetens inom sina delområden. Utvecklingen kommer med stor sannolikhet att fortsätta i denna riktning och alltfler medlemsländer kommer att se en motsvarande förändring. Det är mot den bakgrunden uppdraget att överväga om den nuvarande ordningen där säkerhetsansvaret uteslutande vilar på infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag är mest ändamålsenlig för att säkerställa en fortsatt utveckling av järnvägens säkerhet och konkurrenskraft ska ses.