I boken tar jag upp hur det kan kännas att lida av psykisk ohälsa och det som hjälpt mig när jag har mått dåligt, mitt intresse för vävning. Min mamma hade sin första depression när hon var 17 år och den återkom många gånger tills dess hon inte orkade mer. Hon tog sitt liv drygt 60 år gammal. Jag skriver om hur jag upplevde hennes sjukdom under min uppväxt och om hur den har påverkat mig. Nu är jag 48 år och har förmånen att få må väldigt bra, trots att vägen dit har varit både lång och krokig. Syftet med den här boken har varit att återge en bit släkthistoria, men om den också kan ge en strimma ljus och hopp till någon som mår dåligt, då skulle det värma mitt hjärta mycket. Det går att må bättre och det finns hjälp, trots att man kanske inte alltid tror det.