”När inte ens de som jobbar med att hjälpa såna som mig, kan se hur dåligt jag mår. Utan de säger att jag är så frisk som jag kan bli, när jag bara mår sämre och sämre, och skriver ut mig från BUP”. ”Hur ska det då någonsin kunna bli bättre? Hur ska jag då någonsin kunna få hjälp? Då finns det ju ingen mening att försöka längre …” Med dessa ord förklarade min då 16-åriga dotter varför hon bestämde sig för att ta sitt liv, varför det inte fanns någon anledning att leva vidare. Dessa ord har fastnat i mitt huvud, för här i ligger en sanning som är värd att ta på allvar. Med denna bok vill jag förmedla våra upplevelser. Den är tänkt som ett hjälpmedel för att kunna förstå någonting som egentligen är omöjligt att sätta sig in i, men ändå så viktig i kontakten med suicidala och självskadande barn och ungdomar.