Anna är norska och tretton år, på det fjortonde. Eftersom pappan jobbar för FN och mamman är fotograf, reser familjen runt i världen och bor ett år här, tre år där, beroende på var pappan blir posterad. Anna går på International School i Afganistan där 22 nationers flaggor vajar. Hennes bästis är japanska. Och hennes pojkvän, Chris, är ambassadörsbarn från Washington DC. Chris är Annas första riktiga pojkvän och hon är mycket förälskad. Så en dag släpper föräldrarna bomben de ska flytta igen, till Islamabad. Anna är förtvivlad. Sommaren innan de flyttar tillbringar de i Norge, i stugan som de reser till varje sommar. Där träffar Anna sin norska bästis Camilla och där får hon perspektiv på tillvaron. Hon reflekterar över hur dyrt allting är och hur mycket pengar de norska ungdomarna verkar ha att köpa kläder och cd.skivor för. I Afganistan levde Anna nära fattigdom och elände. I Islamabad upplever Anna nya kulturkrockar och hon upprörs över vissa västerlänningars kolonisatörsfasoner gentemot lokalbefolkningen. Och när en tjänstekvinnas syster gifts bort (15 år gammal) och blir slagen av sin man och sen blir gravid vill Anna protestera och ingripa. E-post fungerar som länken mellan Anna och vännerna från International School och Camilla i Norge. E-breven från Chris är extra efterlängtade. De håller ihop trots avståndet. Oroligheter i staden gör att Anna och systern skickas hem till Norge där de ska gå klart skolterminen. Där har Anna det lite svårt att smälta in, och när hon får en inbjudan från Chris som är tillbaka i DC är hon inte sen att tacka ja. När boken slutar är Anna på väg mot gaten.