Christer sitter i rullstol efter att en läkare utan kirurgkompetens opererat honom. Marianne var nära döden på grund av att läkaren vägrade byta ut medicinen. Vården slussade in Hugo i ett missbruk, men avvisade honom när han ville bli drogfri. Carina hade knappast levt idag, om hon accepterat de diagnoser hon fick.

Varför upplever så många sjuka att ingen lyssnar och att de blir avfärdade med en pillerburk? Får vi en tryggare vård med hjälp av ökade resurser? Eller krävs det också en förändrad människosyn inom vården?