Anne har sedan en tid känt att naturväsendena på familjens gamla torpställe försöker fånga hennes uppmärksamhet. Hon ser deras ansikten och små kroppar i isen vid kvarnfallet, i trädens stammar och grenar och i stenblocken i skogen. Så en dag börjar de även ge sig till känna som olika ljusfenomen. Ett gulgrönt ljussken rör sig kring den gamla kvarnbyggnaden. En liten gnom visar sig som en ljussiluett. Vad är det som händer? Varför vill naturväsendena ha kontakt?

Några månader senare klarnar mysteriet, då någon slags kommunikationskanal plötsligt öppnas till en annan värld. Genom Ordet träffar hon Anglers, ett vattenväsen som bor vid kvarnen. Hon möter undinerna vid kvarnfallet, faunen i den gamla kastanjen och en deva som ansvarar för skogarna i trakten. Alla pratar de om samma sak: de är bekymrade över oss människor och de obalanser vi skapar i naturen och på Jorden, då vi förorenar vattnen, hugger ner skogarna och pressar allt större skördar ur jorden. Vårt problem, säger en av undinerna, är att ni människor alltid gör saker på ert eget sätt. Ni handlar som vore ni ensamma i världen; ja som om världen var både er lekstuga, ert problem och ansvar. Men Moder Jord ägs av ingen. Ni människor behöver få lära er hur det en gång var. Och vi elementarer delar gärna med oss av de gamla sagorna, så att ni minns hur det var för länge sedan.



Anne Carlie är arkeolog, författare och fotograf. Hon har tidigare skrivit boken Möten med Isfolket, där hon berättar om sina upplevelser av naturväsen som låtit sig inneslutas i isen.