Etik i forskning relaterad till urfolk har under de senaste decennierna blivit alltmer omdiskuterad i en global kontext. Dekoloniserande teorier och metoder har erhållit legitimitet och prestige, urfolksforskare har utmanat forskningens huvudfåror genom att tillföra nya perspektiv och kritiska ställningstaganden som uppmuntrat andra forskare oavsett ursprung att reflektera över sina egna positioner inom de koloniala akademiska och sociala strukturerna som de arbetar inom. Denna utveckling har tagit olika fart i olika områden. På den svenska sidan av Sápmi börjar nu forskningsetik diskuteras på en regelbunden basis.

I denna bok, som är resultatet av en internationell konferens, skriver 25 författare i 10 kapitel om sina erfarenheter samt vikten av etik och kollaborativ forskning när det gäller urfolksrelaterade frågor, framförallt inom Sápmi.