Lärares friutrymme har tidigare studerats ur ett organisationsperspektiv, men hur framträder lärares ämnesundervisning inom ramen för detta friutrymme? I denna ämnesdidaktiska studie förstås lärare som frontlinjebyråkrater och studien visar hur erfarna samhällskunskapslärare kan tolka och anpassa sin undervisning i samhällskunskapens A-kurs på gymnasiet.
I en studie där alla deltagande lärare känner sig fria att skapa sin undervisning i förhållande till aktuella styrdokument, är det intressant att se att det framträder en tydlig och likartad bild av samhällskunskapskursens innehåll, metoder och bedömning. En kurs med ett innehåll som fokuserar kring statsvetenskap, ekonomi och internationella relationer, där undervisningen byggs upp med hjälp av lärarnas berättelser och frekventa klassrumsdiskussioner. En kurs där elevernas förmåga att beskriva, reflektera och problematisera visar sig vara centralt vid bedömning.
Den likartade tolkningen ställs dock i ett annat ljus när lärarnas anpassning synliggörs. En anpassning som syftar till att möta elever där de befinner sig, men också en anpassning som i förlängningen kan leda till att elevers likvärdiga möjligheter att nå de mål och utveckla de förmågor som styrdokumenten berör, går förlorat. Här framträder till exempel så kallade "G-kurser" och en hierarkisk syn på de olika gymnasieprogrammen och dess elever. Där till exempel studieförberedande klasser kan möta en undervisning och bedömning som till viss del skiljer sig från de yrkesförberedande klasserna.