I avhandlingen Gränskronotopen och upplösningen av formens värld undersöks hur upprätthållande, överskridande och upplösning av gränser skildras i trilogin Vargskinnet. Moderniseringen av Sverige, liksom de båda världskrigen, bildar bakgrund till trilogins berättelser om människorna vid den fiktiva sjön Svartvattnet. Dessa skeenden medför stora förändringar av människans livsvillkor. Trilogins karaktärer ställs också inför utmaningar och konflikter grundade i just samhällsförändringar. Det är bland annat dessa inslag som analyseras och diskuteras i studien.

Avhandlingen visar på vissa särdrag i det sätt på vilket gränsproblematiken framställs i romanerna. Gränskronotopen är ett utrymme som i romantexten byggs upp av en mängd uppgifter om tid och rum samt vissa motiv. Där konfronteras och synliggörs sedan olika världsbilder, genom möten mellan karaktärer, vilket destabiliserar deras respektive anspråk på sanning. Studien rör också frågan om litteraturens och läsningens betydelse. Kan skönlitteratur sägas oss något om den materiella världen, om den verklighet vi lever i? Den innehåller i alla fall avspeglingar av människans syn på denna verklighet, menade litteraturteoretikern Michail Bachtin, och fiktion kan därmed kasta ljus över våra föreställningar om tillvaron. Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet rymmer mer än så: där problematiseras olika bilder av världen, olika livshållningar, och där prövas också alternativa förhållningssätt. I den fiktiva världen kan den typen av möten iscensättas och få oss att se något annat än det invanda, något Ekmans romaner är ett kraftfullt exempel på.

Att människans föreställningar om världen påverkar hennes viktigaste livsval och hennes sätt att agera i svåra situationer blir tydligt genom Vargskinnets karaktärer. De fattar beslut som får både positiva och negativa konsekvenser. En av avhandlingens slutsatser är att gränstematiken i trilogin på ett övergripande plan handlar om en kamp: människans kamp om makten över tiden och rummet.