Julafton 1999. Telefonen ringer hos Björn. Han har ingen tanke på att det ska vara Åsa, har inte hört från henne på månader. Men när hon ber honom att få komma och stanna ett tag förstår han att det inte är läge att säga nej.

Ytligt sett finns det inget som förenar dem. Han närmar sig fyrtio, jobbar som bagare i ett somnat norrländskt samhälle, sköter sitt hus, håller sig i utkanten. Hon är en ung lärarstudent, bor i Stockholm och passar in bland vilka människor som helst.

De möts på en sommarkurs, fyra veckor med människor man aldrig träffat, aldrig ska träffa igen. Det är lite lättare då, att öppna sig. Att visa det som det inte är meningen att någon ska känna till.

När hon kliver av tåget hos honom på juldagen är det arton grader kallt. Dagarna är korta och minnet av sommaren bleknat. Den vänskap de delade var tänkt att stanna i de där veckorna. Det nya millenniet närmar sig och de rör sig runt varandra i det lilla huset. Rör sig runt frågan; hur mycket kan vi låta vårt förflutna äga vår framtid?

Natt utan ängel är en tät roman om en vänskap som är på samma gång stark och skör. Om att motvilligt leta efter sig själv. Och vad man gör med det man hittar.