På vinden stod Bönhus-Annas bruna tofflor. De såg nästan nya ut. I femtio år hade Anna varit död. Lika länge hade tofflorna stått på vinden.

Vad får en att stanna upp inför ett par gamla tofflor? Kanske det faktum att tofflorna bär på en berättelse. Till stora delar kan den bara anas, men den finns där som en glimt av en annan tid. Vi lockas av det okända i den, men också av det välbekanta. Berättelser om andra människor handlar alltid i någon mening om oss själva.

I Sverige finns tusentals människor som sysslar med historisk forskning. En del gör det inom ramen för studier eller arbete, andra på sin fritid. Många lägger mycket tid på att samla fakta. Ofta stannar det dock där. Hur tar man sig an sitt digra material. Hur presenterar man sina upptäckter för andra? Vad säger den enskildas historia insatt i ett större socialt och kulturellt sammanhang?

Författarnas utgångspunkt är att uppmuntra till att skriva en historia som tar sitt avstamp i det individuella människoödet eller den lokala miljön, men som är intressant även utanför en trängre lokal krets. Att skriva en sådan historia kräver grundläggande kunskaper i ett vetenskapligt arbetssätt. Det kunskaperna förmedlas i boken genom de tolv avsnitten som bland annat behandlar källor och källkritik, intervjuer, bilder, bearbetning, tolkning och formalia.

Boken vänder sig både till högskolestuderande och till fritidsforskare.