När Berlinmuren föll 1989 upphörde Östtyskland att existera, och den hemliga polisens högkvarter förvandlades som över en natt till museum. Men minnena och följderna av Stasis terror levde vidare. De forna östtyska invånarna, varav en av femtio varit angivare, bar på en mängd historier som länge hade tystats ner.   Sju år efter återföreningen bestämde sig Anna Funder för att resa till Tyskland och ta del av berättelserna innan de föll i glömska. Hon träffade Miriam, som i sextonårsåldern gjort ett misslyckat försök att fly över muren och varit nära att starta ett tredje världskrig. Hon besökte den man som drog linjen som sedan blev Berlinmuren, och hon festade tillsammans med östblockets legendariske Mik Jegger, som av myndigheterna en gång fått höra den märkliga sanningen att han inte längre fanns. Funder intervjuade även före detta Stasimedarbetare, som hon kom i kontakt med via en annons i en dagstidning. Oväntat många svarade kanske på grund av att hon var utlänning och därmed ofarlig. Men flera av de gamla angivarna kände sig hotade, och under hemliga möten berättade de om sin övertygelse att förändringen inneburit en katastrof för folket, om att de hoppades och väntade på en ny revolution.   Resultatet har blivit en samling mycket levande porträtt, där Funder på ett personligt vis ger röst åt dem som tidigare saknat någon som lyssnat. Det är ett nyanserat och välskrivet reportage, vars svarta humor även förmedlar det absurda draget i Stasis metoder: i den hemliga polisens arkiv mer omfattande än dokumentationen för hela den övriga tyska historien fanns till exempelunderkläder som stulits ur medborgares byrålådor utifall personerna någon gång skulle behöva spåras med hund.   Stasiland berättar om vad människor kan drivas att göra mot varandra, vad som händer med dem som lever under förtryck, om det mod som vi utvecklar för att stå ut. Det är också en skildring av livet i Berlin, en stad som möjligen är på väg att bli hel igen. En stad där man både försöker minnas och intensivt glömma det som varit. Anna Funder är född i Melbourne 1966. Hon har arbetat som jurist med inriktning på internationella frågor, samt som radio- och tv-producent. Stasiland är hennes succéartade debut. Den har översatts till en rad språk och nominerats till ett flertal priser. År 2004 tilldelades den Storbritanniens tyngsta facklitterära pris: The BBC Four Samuel Johnson Prize for non-fiction.