Skulle du kunna tänka dig att medverka i en dokusåpa? Varför tittar du på sådana program? Har du deltagit i programmens interaktiva inslag? Sådana frågor och flera andra diskuterar Anna Edin med deltagare i tre samtalsgrupper. Hos dessa grupper tittare finner hon både skräckblandad förtjusning och skarpa avståndstaganden från aktörers handlingar i program som Big Brother och Expedition: Robinson.

I sin analys av reaktioner och reflektioner kring dokusåporna, eller reality-programmen som forskningen benämner dem, klargör Anna Edin dels hur många olika varianter av program som ryms i denna form av tv-underhållning och dels hur mångbottnade tittares reaktioner är. Det är inte fråga om enkelt okritiska tittare i hennes samtalsgrupper.

Även om dokusåpor, som texter betraktade, sätter gränser för hur de kan förstås och tolkas, skriver hon, så saknas den överordnade, argumenterande struktur som annars kan utmärka program med halvdokumentära ambitioner. Dokusåporna talar inte om vad som i en övergripande mening ska uppfattas som bra eller dåligt. De erbjuder ingen särskild syn på världen. Anna Edin menar att detta är publikens jobb: att bestämma betydelsen och meningen med programmen.

Anna Edin är FD och medieforskare verksam vid Högskolan i Gävle. Hos Institutet för Mediestudier har hon tidigare publicerat Bimbon och den manliga medielogiken och Publik sökes. Hennes doktorsavhandling Den föreställda publiken behandlade frågor om svensk public service-television.