Hellraiser är en modern klassiker, en brittisk-amerikans skräckfilm från 1987 som är hårt bunden till genren men samtidigt bryter med dess konventioner. Anna Arnman studerar filmens förhållande till genren och de särskilda problem som skräckstudier innebär.

Efter en inledande presentation av Hellraiser och dess upphovsman, Clive Barker, diskuteras hur filmen producerats, spridits och konsumerats. Därefter följer avhandlingens huvudparti – en omfattande närläsning där teman som kropp, genus, sexualitet, familj och ondska analyseras. Filmens på en gång repulsiva och attraktiva monster, cenobiterna, står i centrum för filmen och deras personligheter presenteras ingående. De sätts också i förhållande till andra arketypiska skräckgestalter som Frankensteins monster och Dracula.

I den avslutande delen av avhandlingen studeras filmens förhållningssätt till kropp, smärta och lidande samt dess medvetna och särpräglade estetik. De frågor som studiet av Hellraiser väcker är många och svaren långt ifrån självklara. Den förvirring vi upplever inför filmes förhållande till kroppens gränser, till liv, död och ondska gör att vi själva får känna var vi sätter våra gränser. Vilka är till exempel filmens egentliga monster, cenobiterna eller Frank och Julia? Vad skrämmer dig? Smärta och lidande? Rädslan för att du ska förlora din kropp men att din själ ska leva kvar? Eller för att din själ ska slitas i stycken?