Få frågor har i Sverige varit så omgärdade av problem och tabun som förhållandet till NATO.
De fyra bokstäverna i förkortningen har haft en säregen förmåga att utlösa allvarliga attacker av politisk kramp. För inte så länge sedan betraktades de närmast som anstötliga i svensk debatt.
Beröringsångesten är fortfarande stor gentemot NATO i allmänhet, och dess säkerhetsgarantier i synnerhet. En sansad och nyanserad debatt om Sverige och NATO verkar vara något av en omöjlighet.
Ann-Sofie Dahl analyserar vårt komplicerade förhållande till NATO, hur det har utvecklats över tiden och hur det kan förklaras. Varför har det varit nödvändigt för oss att ha två säkerhetspolitiska doktriner, en officiellt neutral och en hemlig i egenskap av NATO:s "sjuttonde medlemsland"?
Hur kan man förklara den socialdemokratiska oviljan att ännu vid 1990-talets slut överge alliansfriheten, och vilka förutsättningar och hinder föreligger för ett säkerhetspolitiskt doktrinbyte?