Maria har en sak kvar att göra, hon ska skriva ner berättelsen om sitt liv. Personen hon skriver till bor långt borta men är henne innerligt kär. Maria har bestämt sig för att berätta allt som det var, ärligt och uppriktigt, för är det något hon ångrar i livet så är det att hon tigit då hon borde ha talat. Hon berättar om resor över hav, om att stanna kvar och glömma bort, om huset på åkanten, om bröder som tror att de kan flyga och om gamla kvinnor som har kunskap om hur man vänder om längtan.


”Liksom ån som jag bodde bredvid i så många år rinner allt fram, människorna, minnena, redskapen, djuren, men det är ingen vårflod, snarare en uttorkad sensommarflod som sakta söker sig fram i fåran. Fönstret blåser upp som den dagen för länge, länge sedan, jag hör skriket, jag ser en man, ja, det är en man som går bort längs byvägen.”

Vänd om min längtan är ett personligt emigrantöde, en berättelse om mödrar, döttrar och bröder, om Österbotten, och om hur det är att leva med längtan.