När du är på flykt är ingen plats en fast plats. Nästan omärkligt rör du dig vidare, till grannbyn, till ännu en stad, framåt, uppåt, i små, små cirklar som hela tiden byggs på, så att du till slut, nästan omärkligt, har rört dig så långt från utgångspunkten att du inte längre hittar tillbaka. Amos är på flykt. Steg för steg har han rört sig från sin hemby mot en oviss framtid i London. Eva lever ett privilegierat och välordnat liv, styrt av rationella beslut och gamla traditioner, fast i en roll som hon inte har valt. En regnig kväll i en sydsvensk stad korsas oväntat deras vägar. Eva ger Amos en tillfällig fristad, till en början motvilligt, men när han börjar dela med sig av sina berättelser blir hon alltmer engagerad i hans öde. Flykten genom öknen, över havet, åren som papperslös i ett ogästvänligt Europa, den envisa drömmen om ett bättre liv. Det blir ett omvälvande möte som utmanar fasta föreställningar och gamla fördomar, och som tvingar dem att efterhand omvärdera sin syn både på sig själva och på andra. Tusen tranor är en stark roman om rätten att få skriva sin egen historia, om längtan efter tillhörighet och en plats man får kalla sitt hem.