”Nej, Ann Edholm är ingen renodlad landskapsmålare, men inte desto mindre dras hon till den genom ateljéfönstret avgränsade utsikten över sluttningen ner mot Svista, mot den om våren nyplöjda åkern, de svarta, glänsande plogfårorna som ledsagar blicken upp mot skogsranden, barrskogens tandade horisontlinje. I solnedgången avtecknas ett möte mellan kolsvarta spetsar, flammande eldhav och glödgade stråk av moln och stigande, disiga slöjor av långsamt slocknande ljus. Här framträder bilden som vecklas ut i mödan i att verkligen se landskapet, inte bara titta ut genom fönstret, just den i kroppen genomlevda mödan som bringar målningen till världen.” (ur Tom Sandqvists text)