En förstudie om ett litet förlossningshem i Järnboås på 1920-talet ledde till många obesvarade frågor. Hur omfattande var detta med obemärkta mödrar och förlossningshem – och hur länge pågick det? Skämmigt, hemligt var det och mycket hysch, hysch så sammanfattade många sin kunskap i ämnet.
Min nyfikenhet var väckt och jag ville gå vidare. Googlade, studerade annonser, frågade vänner och bekanta. En bit på väg bjöd jag in pressen och skrev artiklar.
Tidigare forskning är mycket begränsad. Några specialstudier gjordes runt sekelskiftet 1900. Tabeller med förlossningshem finns för åren 1931-1937 (efter att man uppdagat oegentligheter).
Vart reste de gravida kvinnorna som ville föda barn utan att någon skulle veta om det hemma? Det har funnits förlossningshem i villor på landet och i lägenheter i staden, barnmorskor som hade en-två sängar hemma för obemärkta, bondmoror som tog emot ”pigor” som väntade barn. Efter sekelskiftet föddes omkring 790 barn per år av okända mödrar, varav de flesta i storstäderna. Men hur stort är mörkertalet?
I stället för att enbart fördjupa mig i osäker statistik valde jag att samla in berättelser och hämta in uppgifter om förlossningshem på olika sätt. Olika tidsperioder erbjöd olika källmaterial. Jag försöker också att växla mellan micro- och macroperspektivet och ha båda i minnet.
Jag hoppas att boken ska kunna erbjuda en bra början för de som vill fördjupa sig i ämnet, studenter, forskare, hembygdscirklar och släktforskare. Småpratet har gett utdelning och resulterar nu i en bok med titeln Obemärkta kvinnor och okända män.