Ibland har man inte bara en penna i handen utan också en slagruta: Var springer källflödet fram? Jag söker orden men orden söker också mig.
I begynnelsen är Ordet. Och liksom glaciärer kalvar, så kalvar Ordet. Små, små ord sipprar, ibland väller, fram. Orden är lyktor men också dörrar. De är ingångar till betydelserna, till meningen.
Från konsten, skapandet, lekandet får vi livsviktig näring, vi äter ord, vi andas in färg, vi dricker musik. Men vi måste färdas på djupa vatten, i oländig terräng. Vi faller, vi är havande, vi biter i gräset, vi lider och gläder oss. Vi lever ju, föds, föder, vi dör om och om igen och föds på nytt. Så är det att leva, så är det att skapa. Man måste bege sig iväg, bana väg.
Anita Johanson