I
Jag bor bredvid paradiset har Anita Goldman samlat ett urval tidningsartiklar huvudsakligen från 1997–2001 kring fyra teman: moralfrågor, atombomben och vetenskapens ansvar, manligt och kvinnligt samt staten Israel. I samtliga texter finns författaren starkt närvarande på ett personligt vis – som kvinna, mor, judinna.
Texterna utgår från aktuella företeelser: böcker, filmer, teater och dagspolitik, men även från författarens egna erfarenheter och vill fungera som ett slags bränsle för tankar kring ondska, godhet, lydnad och uppror i vår tid. Författaren menar att vi för att begripliggöra Förintelsen, nynazismen, atombomben, förtrycket av kvinnor och minoriteter måste förstå ondskans upphov och analysera de "onda" gärningsmännen.
Under många år har Anita Goldman med passion och engagemang deltagit i diskussionen av denna sorts moraliska frågeställningar, t. ex. i debatten kring Lars Noréns pjäs "Sju tre". Författaren undersöker det vedertagna och granskar de etablerade sanningarna – och hon ryggar inte för att ställa de svåra frågorna. Hon väjer inte heller för det motsättningsfulla eller komplexa, vare sig det gäller kvinnorörelsens mest omhuldade "sanningar", vårt tvetydiga förhållande till Förintelsen, invandring och rasism eller frågan om vem som har "rätt" i vårt tids mest omskrivna politiska konflikt, den mellan israeler och palestinier.
År 2001 tilldelades Anita Goldman Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens fredspris. I motiveringen till priset framhävdes att hon "enträget fört fram stark och tankeväckande kritik mot upprustning och krig". Urvalet i Jag bor bredvid paradiset ger en god bild av hennes modiga och engagerade författarskap.
Anita Goldman är född 1953 i Göteborg. Hon debuterade 1978 med romanen
Allt genast! och har sedan dess utgivit en rad böcker, senast
Mållös (2000). Förutom det skönlitterära författarskapet är Anita Goldman mycket aktiv som samhällsdebattör i press och TV. Mellan 1980 och 1997 var hon bosatt i Israel.
