Anita Desais roman Sicksackvägen i översättning av Andreas Vesterlund. Anita Desai är en gigant på den internationella litteraturscenen. Hon är född 1937 – tysk mamma, bengalisk pappa – och uppvuxen i Indien med flera språk – bl a hindi och urdu – omkring sig, men hela tiden med engelskan som sitt skriftspråk, sitt litterära språk. Hon har författat femton romaner och några novellsamlingar och tilldelats en lång rad litterära priser. Bakhåll har tidigare publicerat novellsamlingen Försvinnandekonstnären (The Artist of Disappearance) och romanen I säkert förvar (In Custody). Nu kommer romanen Sicksackvägen (The Zigzag Way).
Huvudpersonen, Eric, är en ung historieforskare som yrvaket har börjat undra över sitt eget ursprung och upptäckt att han har förbindelser bakåt till både England och Mexiko.
Erics farfar, Davey, var gruvarbetare i Cornwall i England och när tenngruvorna i Cornwall började slå igen blev han arbetslös. Han värvades av ett gruvbolag och hamnade tillsammans med sin fästmö Betty i Mexiko där det fanns jobb åt honom i de ökända silvergruvorna, gruvor där arbetarna – mexikaner och indianer – tvingades slita minst dubbelt så hårt som man nånsin gjort i Cornwall.
Där, i cornwallarnas lilla stugby i ett fattigt gruvsamhälle långt ute i öknen i Yucatán i Mexiko, födde Betty fram lille Paul (han som en dag skulle bli Erics far) under så kaotiska förhållanden att hon själv miste livet.
Om allt detta vet Eric inget förrän han börjar intressera sig för familjens historia och pusselbit efter pusselbit faller på plats.
Han tar sig till gruvbyn som nu är en övergiven "spökstad" som bara lever upp en gång om året under De-dödas-dag-festligheterna när folk kommer farande för att smycka gravarna med blommor.
Han träffar den märkliga Dõna Vera, en dominant, färgstark kvinna med gåtfullt förflutet, som intresserat sig för huichol-indianernas kultur, särskilt för deras bruk av den hallucinogena peyotekaktusen...
Mer än så ska inte förtäljas i förväg om denna djupt originella roman som trots sitt korta format (176 sidor) rymmer så otroligt mycket av liv och gåta, av historia och sense of wonder, av viktig meningsfull levnad och oundviklig högtidlig död att man genast känner hur berättandets själva urkraft omsluter en som läsare. Det är den där mystiska kraften som gör att den stora författarens skenbart enkla berättande kan tyckas fånga in allt sådant som världen och livet handlar om, på djupet. Efter avslutad läsning stänger man boken med en känsla av att man har fått en gåva, man har levt ett liv till. Fullt ut.
