Etnologen Anita Beckmans avhandling handlar om väntan. Vad händer när man som forskare går ut och ber människor sätta ord på ett så obestämbart tillstånd som väntan? I berättelserna framträder bilden av den enskilde individens försök att manövrera sig själv i ett höghastighetssamhälle, där människan inte sällan utelämnas åt självhjälpsböcker och egen uppfinningsrikedom. Tågresor, väntrum och busskurer tas i bruk för att förverkliga denna längtan efter en långsammare tid.
Undersökningen bygger i huvudsak på intervjuer med människor i yngre medelåldern som lever aktiva liv med förvärvsarbete och familj i en – som man brukar kalla de – modern livsstil. Vilka betydelser fyller just dessa människor ordet väntan med och hur väljer de att sätta ord på sin väntan?

Intervjupersonernas berättelser har framför allt kommit att handla om vardagens stress och tidsbrist och en längtan bort från denna brist. Det handlar om att skapa tidsliga rum för växt och fördjupning. Att skapa rum för den långsamma tid, som intervjupersonerna föreställer sig fanns och fortfarande finns i andra kulturer och andra generationer. Berättelserna pekar på hur dagens människor brottas med motstridiga samhällsideal: idealet om att vara efterfrågad och aktiv, och idealet om att lära sig hantera stress genom t.ex. yoga.

I intervjumaterialet framkommer också makt och disciplinering som viktiga inslag i väntans funktioner. Ett genomgående tema är konflikten mellan individens behov av vila, återhämtning och reflektion, och samhällets ökade krav på flexibilitet och ständig tillgänglighet. Som ett led i en tilltagande individualisering i vilken alltmer ansvar läggas på individen, måste vi lära oss att själva värna vår egen hälsa genom att regelbundet skapa tid och rum för dessa återhämtningsritualer.

Väntan blir en metafor för förändring, en efterlängtad ruptur i vardagen. Väntan blir vilan i en tillvaro i vilken görandet är centralt. En spricka i tiden där aktiviteten kan förberedas och förutsättningarna för att livet ska hända vårdas, ses över, börja gro. En odefinierad tid för återhämtning och växt.