En liten upphittad tändsticksask med Nermans solstickepojke blir bekräftelsen på att de äntligen står på säker mark. Efter en mardrömsfärd över Finska viken i isande storm har en flyktingfamilj lyckats ta sig iland i Sverige. Vägen dit har varit lång. I tre tidigare böcker, Genom graniten, Tillflykten och Mot stjärnan, har Ania Monahof skildrat sin egen familjs öde. Från Sovjet via Estland och Finland har de flytt från krig, svält och förtryck. Till sist är flykten till ända. Befrielse, glädje, förhoppning,saknad och sorg. Alla känslor blandas.   Hur gick det i det nya landet för syskonen Annoschka och Filipok, deras sångbegåvade mamma Maria och den oskattbara släktsammanhållerskan mormor Katri med sin okuvliga förtröstan på en högre makt? Gång på gång har Ania Monahofs trogna läsare bett henne att berätta vidare. Nu är deras bön hörd i och med den nya romanen Sjung mitt hjärta.   Steg för steg hittar flyktingarna en plats i efterkrigstidens välfärdssverige. Först fotfäste i språk, bostad och arbete. Glädjeämnen blandas med prövningar. Någon dör och någon föds. Men som en stark grund att stå på i allt det nya finns familjesammanhållningen och traditionerna från hemlandet.   Musik hörs från Folkets park. Stiliga pojkar kastar blickar på söta flickor i skira midsommarklänningar. Det finns en framtid. Men tills vidare är det mormors kålpiroger och det heta söta teet som står för trygghet i en föränderlig värld. Livet är som det är. Och går ständigt vidare.