Kring mitten av tiotalet svängde den offentliga debatten. Flykting­vågen 2015 i kölvattnet av Syrien­kriget och Sverigedemokraternas stora valframgång fick människor som tidigare stått upp för huma­nism och öppenhet att byta fot. 

Det är svårt att förstå att politi­kern Hanif Bali, som idag hets­ar mot muslimer i slagkraftiga tweets och raljerar över ensam­kommande flyktingar, är samma person som den unge riksdags­ledamot som 2011 menade att det hatiska språkbruket måste bekämpas och att vi aldrig någonsin får samarbeta med Sverigedemokraterna. 

Andreas Magnusson synar mediala strukturer och samhälls­förändringars inverkan på den offentliga debatten. Vi får ge­nom konkreta exempel följa den snabba förändring som många opinionsbildare och politiker har genomgått - personer som Joakim Lamotte, Katerina Janouch och Björn Ranelid, i likhet med politiska partier och ledarredak­tioner. Hur hände detta? Och kan och vill vi hitta en väg tillbaka? 

"en tydligt presenterad tidskapsel som är lätt att läsa från pärm till pärm, samtidigt som den får med förvånansvärt mycket matnyttigt i information-, tanke- och perspektivväg. Alla som är intresserade av hur det blev så här - att vi aldrig får prata om något annat än det där man tydligen inte får prata om i det här jävla landet - borde läsa den." Arbetet, Myra Åhbeck Öhrman

"Han står för en humanism och öppenhet som tidigare (!) var självklar i vida kretsar. Jag känner djup sympati med honom och är tacksam för den samlade och detaljerade bild han ger av den farliga förskjutningen mot ett gapigare och hårdare samhälle." Barometern OT, Kjell Andersson