Oaktsamhet som skuldform (personlig culpa) är, i jämförelse med den andra skuldformen uppsåt men även oaktsamhet som rättsstridighetsrekvisit (gärningsculpa), mindre uppmärksammad i den moderna svenska straffrättslitteraturen. Uppsåt utgör grunden för straffansvar och oaktsamhetsansvar är att betrakta som ett undantag. Att kriminalisering bara bör användas som en sista utväg gäller alltså alldeles särskilt kriminalisering redan vid oaktsamhet. I den här avhandlingen undersöks hur sådan kriminalisering motiverats av lagstiftaren, tillämpats av domstolarna och tolkats av straffrättsvetarna.