Ofta kan rasism vara svår att mäta, utan handlar mer om begränsade livschanser, känslor av exkludering och förlorat människovärde. MANA vill med detta tema avtäcka rasismens vardagliga uttryck. Till att börja med analyseras begreppet vardagsrasism som myntades av socialantropologen Philomena Essed. Hon ville hitta ett språk för den dolda, normaliserade rasismen, för de ”mikroorättvisor” som tas för givna. Därefter undersöks ungas upplevelser av rasifiering i skolan. Hur inverkar klassrummets rasism på unga människors identitet och självbild? Afrofobin i Sverige, dess orsaker, uttryck och konsekvenser är i fokus i nästa artikel. Till sist återges fem berättelser kring vardagens upplevelser av att leva med rasism inpå huden. En av dessa röster tillhör Felicia Mulinari som undrar hur vi kan göra personliga upplevelser till kollektiv kamp och sätter fingret på temats grundläggande ambition: att använda det personliga som en språngbräda till genomgripande förändring av strukturer.



Utanför temat tar Mana i detta nummer bland annat upp litteraturens potential som antirasistisk motståndshandling; kameran som vapen mot rasistiska övergrepp; nedskärningar i Husby och upploppen som skakade om Sverige; etnisk registrering av hyresgäster; fransk imperialism i Mali; västerländska nyhetsmediers filtrerade rapportering från Egypten; berättelser från civila oppositionsaktivister i Syrien; papperslösas situation i Europa skildrad i en fotobok; vithetsbegär och kamp i Bolivia.