Med utgångspunkt i den svindlande snabba inskningen av det för produktionen nödvändiga lönarbetet tecknar André Gorz konturerna av den sociala omvälvning denna massiva friställning kan medföra. Men han håller också fram en annan bild: Av det nya samhälle som det är möjligt att bygga på det redan idag marginaliserade lönarbetets ruiner, och han argumenterar engagerat och med goda argument och på tvärs mot tidsandan för en tillräcklig och garanterad inkomst till alla medborgare. Det originella och djupt fascinerande med Gorz är hans flerskiktade seende av lönarbetets marginalisering: dess skräckinjagande och samtidigt hoppingivande former. Han ser motsättningen mellan det ökade ansvar som »postfordismen» ger de anställda i de multinationella företagen och de nya »mjuka» formerna för värdering, övervakning och straff. Gorz visar kort sagt hur mångfasetterad och rik på möjligheter världen alltid är. Lönarbetets undergång kan samtidigt bli en arbetets befrielse från lönarbetet, en chans för mänskligheten att uppfinna nya gemenskaper, nya identiteter och nya samlevnadsformer.