Dammiga byar i ett Sydafrika präglat av apartheid. Våldsamheter, religion och den gamla världen i förhållande till den nya är några av utgångspunkterna för André Brinks memoarer. Som boerättling växte han upp med en fredsdomare till far i ett samhälle med stark tro på den vita rasens överlägsenhet och skräck för den svarta massan.
I unga år bevittnade han hur vänner till hans familj obarmhärtigt slog en svart man medvetslös och tidigt fann han i skrivandet ett sätt att hantera de skarpa kontrasterna mellan oskuldsfullhet och våld.
Under åren i Paris på sextiotalet öppnades en ny värld och författarens passion för musik, teater, konst, litteratur och sport utvecklades. Vid denna tid fördjupades även hans politiska medvetenhet och han tillhörde en grupp unga författare som kallades Sestigers – de var de första att kritisera apartheidsystemet på de vita boernas eget språk, afrikaans.
Det personliga kopplas genomgående i boken till väsentliga händelser i den sydafrikanska historien såsom Sharpevillemassakern, upproren i Soweto, mordet på Steve Biko och frigivningen av Nelson Mandela.
Åter i Sydafrika började Brink skriva öppet mot apartheid vilket ledde till censur och polisövervakning under många år. Det fick också konsekvenser för hans förhållande till familj och gamla vänner. På resor utomlands träffade han svarta författare från andra länder och ANC-ledare i exil.
Mottot ”Om det öppnar sig en väg vid sidan av allfarvägen, ta den!” anger berättelsens riktning. För André Brink har nya oväntade vägar många gånger givit livet nytt innehåll.
Skiljevägar berättar om ett liv under en turbulent tid och är framför allt en kärleksförklaring till författarens hemland Sydafrika.