Vår tids journalister lämnar ytterst sällan felaktiga upplysningar i sak. Likväl blir nyhets- och samhällsrapporteringen på område efter område direkt vilseledande. Anders R Olsson reder ut varför. Efter 30 år som journalist och med användning av medieforskningens resultat kan han visa varför ”nyhetsfabriken” producerar så mycken osanning. Han demonstrerar också, med otaliga exempel, hur det går till i praktiken. Det handlar inte om att journalister typiskt sett är lata, okunniga, oansvariga, höger- eller vänstervridna eller att de utgör någon egen samhällsklass med intressen att bevaka. Naturligtvis finns det dåliga yrkesmän, men de flesta journalister vill verkligen förmedla en sannare bild av världen. Problemet är att journalistik bedrivs s a s på fel spelplan. Lika lite som man kan spela ishockey på en gräsplan avsedd för fotboll kan man bedriva samhällelig upplysning på villkor som bestämts av underhållningsbranschen. Underhållning måste vara lönsam i ekonomisk mening. Kostnaderna måste pressas maximalt och innehållet måste ytterst bestämmas av publikens behov – vad som får den att må bra, enkelt uttryckt. På de premisserna går det inte att bedriva seriös journalistik. Nytänkande är nödvändigt. Nytänkande om hur medborgarna ska förses med bättre kunskap, d v s bättre journalistik, förutsätter nytänkande om hur de demokratiska processerna ska fungera.