Byggboomen i Stockholm 18961908

"Vår levnadsstandard är en bostadsfråga och bostadsfrågan är ett kreditproblem."

Det började med en skakning långt bort i Kalifornien 1906. En ekonomisk kris spreds till Sverige och Stockholm och drabbade den konjunkturkänsliga byggnadsindustrin särskilt hårt.
Befolkningen i Stockholm hade fördubblats sedan 1870-talet och stadens byggmästare upplevde kulmen på en intensiv byggnadskonjunktur. Men det var riskfyllt. Utan en enda krona på fickan lånade byggmästare upp stora belopp, framför allt av sina leverantörer och av privatpersoner, endast i begränsad omfattning av bankerna. Några av dem lyckades. En stor del av malmarnas bostadsbebyggelse tillkom nu, särskilt på Södermalm och i Vasastaden. Men tre fjärdedelar av alla byggmästare gick i konkurs mellan 18961908.
På hösten 1907 hade de gällande arbetaravtalen oväntat sagts upp, och det resulterade i strejk och lockout. Ett stort antal byggprojekt stod stilla under mer än fyra månader. Detta var landets dittills största konflikt på arbetsmarknaden.
Det här är en historia om hur det kom sig att bostadsproduktionen, från att uteslutande ha varit en privat fråga, blev en av samhällets allra största angelägenheter. Samtidigt är detta ett viktigt bidrag till Stockholms historia, både med hänsyn till den ekonomiska betydelse bostadsbyggandet har för staden och för dess konkreta framväxt.

Anders Perlinge är fil.dr i etnologi vid Stockholms universitet och yrkesverksam som arkivarie.