Romanförfattaren Stendhal säger att konsten ger ett löfte om lycka. Filosofen Theodor W. Adorno tolkar detta så att konsten pekar på det i tillvaron som förebådar utopin. Men, säger Adorno, tillvaron lämnar allt mindre plats för det utopiska. Därför måste konsten överge sitt löfte och frigöra sig. Denna bok, vars titel inspirerats av dessa tankar om löftet om lycka, innehåller arton bidrag om estetik, musik och bildning. Tematiskt sträcker sig texterna från den franska 1700-talsförfattaren Émilie du Châtelet, 1960-talets kulturdebatt och den digitala teknikens betydelse i samtida arkitektur till skolträdgårdar och musik­utbildningar. Några andra bidrag handlar om G. W. F. Hegels och Karl Marx estetiska tänkande, Richard Wagners "Tristan och Isolde", Wilhelm Stenhammars "Kantat till öppnande av Allmänna konst- och industriutställningen" 1897 och Bob Dylans sångpoesi. Tidsrymden bland texterna är omfattande, perspektiven många, med tvära kast och oväntade möten mellan olika kunskapsområden och ämnes­discipliner, men samtidigt finns här en röd tråd i form av konstellationen estetik, musik och bildning: mångfald i enheten, enhet i mångfalden.

Boken, som är tillägnad musikvetaren och idéhistorikern Sten Dahlstedt, är redigerad av idéhistorikerna Anders Burman, Rebecka Lettevall och Sven-Eric Liedman.