Mellankrigstiden och särskilt 1930-talet är en epok i Europas historia då de politiska systemen bekämpar varandra. Demokratin var en ung och späd planta. Folkmassor mobiliserades för olika mer eller mindre utopiska mål. Det fanns i skilda läger en oro för att den nationella endräkten skulle spricka. Land ställdes mot stad, jordbrukare mot fabriksarbetare. Bönder, också i Sverige, var övertygade om att de utkämpade en strid för överlevnad. Men till skillnad från bonderörelser i många andra europeiska länder fick de svenska böndernas mobilisering inga aggressiva överslag. Istället ingicks ett fredligt förbund med stat och arbetarrörelse. Detta tryggade demokratins fortbestånd i landet. Men många idéer typiska för tiden låg farligt nära de fascistiska rörelsernas. Rastänkandet var gemensamt tankegods för de flesta politiska åskådningar. Den här boken är ett försök att utreda de idéhistoriska sammanhangen, med fokus på en tid då politiskt undantagstillstånd rådde i Europa.