Mellan 1969 och 1988 genomfördes närmare femtontusen terroristattentat i Italien av vänster- och högerextrema organisationer och nätverk. Epoken präglades av politiska motsättningar och kallblodiga attentat som fick fruktansvärda konsekvenser för det italienska samhället. Demokratin i landet hotades och samhällsreformeringen blockerades av dels "röda" grupper, militanta vänsterorganisationer, dels högerextrema, nyfascistiska grupper som stod för den "svarta" terrorn och drömde om att genom en statskupp återskapa ett fascistiskt Italien. Deras så kallade väpnade kamp blev under många år förenad med kidnappningar, mord och bombattentat mot centrala och civila mål i samhället. Hur skildrade världspressen och de svenska dagstidningarna det som pågick i Italien? Vad rapporterade svenska ambassaden i Rom? I Det röda och svarta spåret skildras inte bara terroristorganisationernas framväxt utan också den kamp som det demokratiska systemet och polisen förde för att få stopp på kidnappningar och massmord. Och man skulle inte ge sig förrän ansvariga medlemmar ur de extrema grupperingarna skulle få ställas till svars för de brott som de begått mot det italienska folket.
Anders Bergman är historiker med särskild inriktning på europeisk höger- och vänsterextremism. Han figurerar ofta som expert i den dagliga debatten om det politiska våldet, som ökar även i Sverige.