År 1944 premiärvisades filmen Rännstensungar. Kritikerna jublade över att det äntligen kom en svensk film med barnen i centrum. Drygt sextio år senare presenterades filmen Förortsungar, där förlagans klasskonflikt förvandlats till en etniskt kodad konflikt. I boken Blågula barn i bild undersöks dessa sextio år av svensk barnfilmshistoria. Barnfilmen befinner sig ständigt i en dialog om Sverige och det svenska, om sin tids frågor och farhågor kring nationen och folket. Barnfilmen formas av och förstärker föreställningar om Sverige, svenskarna och svenskhet. Den ger uttryck för och formar samtidigt svensk nationalism och svenskarnas självbild. Den svenska nationalismen har förändrats från 1940-talet fram till idag, men barnfilmens förhållande till denna föreställningsvärld har varit ett förvånansvärt intakt mönster. I Blågula barn i bild skildras denna utveckling över decennierna, samtidigt som boken fördjupar förståelsen av ett antal centrala verk i den svenska barnfilmshistorien.