Amy Chua låter inte sina barn titta på TV, sova över hos kompisar eller välja sina egna fritidsintressen. Hon kräver att de ska ha högsta betyg i samtliga skolämnen, öva piano eller fiol tre timmar varje dag och alltid lyda. Inget annat är acceptabelt.
Inga uppoffringar är för stora för att uppnå detta mål för en tigermamma.


Tigermammans stridsrop är en provokativ, ärlig, uppfordrande och emellanåt självkritisk och rolig bok där Amy Chua beskriver sina uppfostringsmetoder som hon tillämpat på döttrarna Sophia och Lulu. Amy Chua har sina rötter i Kina, och har anammat de strikta regler som hon själv växte upp med. Hon ställer kinesiska uppfostringsmetoder mot i allmänhet de västerländska
och i synnerhet de amerikanska, som hon betraktar
som slappa och i grunden kärlekslösa. Att kräva allt av sina barn är att älska dem, att tro på att de har en inre styrka och kan klara vad som helst bara de anstränger sig.


Boken har skapat en våldsam debatt. Får man verkligen göra så här mot sina barn? Men frågan är om vi har något att lära av Amy Chua? Gör vi fel när vi inte ställer några som helst krav på våra barn?
Tigermammans stridsrop väcker också frågor om hur västerlandet hävdar sig internationellt mot den asiatiska skolan som är så mycket mera krävande och som "producerar unga människor med mycket bättre studieresultat.


Amy Chua provocerar och oroar. Hennes rättframma och många gånger upprörande självbiografiska berättelse har mött hårt motstånd men även beundran. En berättelse helt omöjlig att lägga ifrån sig.