Går det att tänka sig en värld som inte är konstruerad efter människans mått och behov? När vi på Ord&Bild i samarbete med Jonsereds herrgård/Göteborgs universitet samlade konstnärer, författare och forskare från olika discipliner och gav dem i uppdrag att skapa ”ett nytt djur”, var förhoppningen att vi skulle kunna kliva utanför en antropocentrisk världsbild. Så blev det inte riktigt. Vad vi i själva verket kom att diskutera kan du läsa om i det här numret, och se!



Djuren är något vi använder, i drömmar om att skapa en armé av superapor, eller för att illustrera hur maken bör uppfostras. Eller så får de fungera som projektionsytor för en gemenskap, mer genuin, och ursprunglig, än den med människor. Har vi ens förmågan att se djur? Tror vi att det är en människa i apkostym som sitter i trädet och betraktar oss? Har vi kanske rent utav drabbats av någon sorts djurblindhet?



Var är djuren?