När P1 under år 1997 sände Hundsjöviken, fem minuters daglig radioteater om en stockholmsfamilj som startade pensionat i Norrland, väckte det uppmärksamhet; nu hade TV-såpaformatet nått radion, sades det. Såpa eller ej, Lennart Jähkels och Ann Petréns vardagsgnabb i Hundsjöviken hade andra föregångare i etern. Under 1900-talet skapades och etablerades en lång och folkkär tradition av familjeserier -- radioteater i serieform om familjeliv. Här följdes ingenjörsfamiljen Björck av stora lyssnarskaror före och under andra världskriget, liksom Lilla Fridolf och Selma på 1950-talet. Livet på landet skildrades i Hällebäcks gård kring 1960, drömmen om kollektivboendet i Ett hus! Ett hus! i slutet av 1980-talet. I Höra hemma frilägger litteraturvetaren Amelie Björck denna outforskade familjehistoria och berättar om familjeseriernas representationer av familjerelationer, intimitet och social förändring. Vissa drag hos serierna uppvisar en påtaglig kontinuitet från 1930-tal till 1990-tal. Det handlar bland annat om strategier som används för att få seriefamiljen att kännas välbekant för lyssnarna, som en grannfamilj man råkat få insyn i -- exempelvis genom att seriens tid synkroniseras med lyssnarens, eller genom ett familjärt tonfall i påannonseringen. Skildringarna av familjestrukturer och könsroller, liksom av familjernas relationer till samhället, förändras däremot tydligt under perioden. Sedda ur fågelperspektiv tecknar 1900-talets familjeserier i radio en historia där frågorna om hur man kan leva tillsammans, hur man bör leva tillsammans och vilka problem och glädjeämnen man kan förvänta sig av livet stöps om med tidens växlande krav på samhällsengagemang, självförverkligande och flexibilitet. Men behovet av föreställningar om familjen kvarstår, oavsett det sociala samlivets diversifiering -- liksom kärnfamiljens status som referensram. Amelie Björck är litteraturvetare vid Lunds universitet, kritiker och författare till den litterära biografin Sonja Åkesson (2008). Höra hemma är hennes doktorsavhandling.