Jack gick närmare.

- Regan?

Hon vände sig om, huggormssnabbt. Hennes ögon blixtrade ursinnigt. Hon fräste och kurade ihop sig i gräset. Munnen var öppen, tänderna blottade ...

- Regan, det är bara jag ...

Jack tog ett steg närmare henne.

- Kom ihåg att jag varnade dig. Jag är inte den du tror att jag är.

Hon skrattade, ett hemskt glädjelöst skratt som bubblade upp ur halsen. I samma ögonblick hörde Jack de morrande och skällande bestarna, ljudet av rasslande klor och smala, seniga kroppar som kom störtande emot honom ...