I denna roman får man som läsare möta det fruktansvärda som så många kvinnor var med om under kriget, men som så få känner till.



Leila är sexton år när kriget bryter ut och hon förs till ett koncentrationsläger där hon tillsammans med andra kvinnor tvingas till arbete och svält. Dagligen bryter soldaterna sig in i deras byggnad och våldtar dem gång på gång.

Men när Leila till slut tar sig därifrån så hamnar hon ur askan i elden. Hon tvingas till en bordell där soldater utnyttjar, torterar och förnedrar henne.



Alexandra Cavelius lärde känna Leila i en by nära Sarajevo när hon arbetade med en artikel om kvinnor som var beredda att vittna vid internationella domstolen i Haag.

Leila berätttade sin historia för att ge skräcken ett ansikte och för att de män som förstört hennes liv ska gripas och straffas.



"Smärtsammare och vidrigare historia har jag inte läst. Men det är en historia som måste läsas. [] Jag gråter och mår illa när jag läser. Det är så fruktansvärt och det är så svårt att inte lägga ifrån sig boken. Och det slår mig att det var det världen gjorde när de hörde om de jugoslaviska koncentrationslägren och de etniska rensningarna; symboliken blir plötsligt så tydlig. Man ville inte förstå, inte veta så man lade ifrån sig dessa människor som en obehaglig bok. Och man hade sagt att det aldrig skulle hända igen "

Gefle Dagblad